officer, we got a man down!
Jag börjar inse sakta men säkert att karlar också är människor, med känslor och sånt?
Karlar som känner sig hotade av mitt sätt att vara. Som inte riktigt klarar av att jag kan hålla flera bollar i luften samtidigt och fortfarande vara sjukt tilldragande.
Ska jag vara helt ärlig så är det nog det som både lockar och skrämmer? Jag låter stackarna veta att de inte betyder något, men samtidigt är jag världens bästa tillfälliga förbindelse de någonsin kan tänka sig.
(jag skulle lätt ligga med mig själv, pure awesomeness!)
Jag vet inte riktigt vad jag ville få ut med detta, icke i mina sinnens fulla bruk och blir tokig när en karljävel har mage att säga "vore du lugnare så .."
Skulle jag vara det skulle det inte vara samma sak, PUNKT!
// En trött manslukerska som inte alls är hungrig efter mer ..
