"det är inga barn påväg nu va?"
Lustigt att jag tänkt skriva det här idag och så får jag se att övriga tjejmaffian tänkt likadant!
Jag tänker på de killar som antingen är helt säkra på att tjejen tar p-piller, de som kommer på att det kanske är klokt att fråga efter (hur tänkte han dääär liksom?) eller, killar som är alldeles för paranoida för att kunna leva ett hälsosamt liv.
Den första varianten är antingen sjuukt taggad på att bli pappa på heltid, eller så är han helt enkelt för dum för att förstå att sex faktiskt kan göra oss kvinnor gravida? Men visst, han kan tvingas stå ut med mig i 9 månader när jag likt en grizzlybjörn stövlar runt och befaller honom att göra allt jag vill. Och det har jag rätt att göra, fuckfacet gjorde mig fet liksom! Som liten borde din mamma ha lärt dig ett antal säker, en av dessa är att inte skaffa barn med en sån tjej som mig. Jag vet hur man är elak. Meen eftersom jag är en duktig flicka som skyddar mig så slipper du det, men det är ingen jävla garanti och du skulle skita på dig om du visste hur många tjejer du haft sex med som INTE är lika smarta som mig.
Den andra typen är han som ligger på för glatta livet (i detta fall utan kondom, men det är egentligen fy fy fy. Meen vi vet alla att det förekommer.) När han sedan klumpigt nog kommer i dig är han nöjd. I typ 5 minuter. För att sedan utbrista "du tar p-piller va?!" I´m ze mean girl, det har hänt att jag oskyldigt sagt "nej vadå?" vid liknande tillfällen.
Men nu, för att beskriva den sista sorten ska jag låta er ta del av något som jag nog aldrig kommer att glömma.
Jag och en karl, riktigt stilig och lång, känner att det är dags att idka samlag. Ungefär samtidigt tar vi upp kondomfrågan ..båda tycker att det känns bäst att köra med. (inte känns bäst, utan snarare mest pk) So far, so good. När jag sedan misstänker att kondomen kommer att vara för liten säger jag det. Då missförstår karlskrället och tror att jag säger att den är för liten. Jag menar även om den skulle vara det så skulle jag inte säga det?!
Hursomhelst, leken fortsätter. Allt går väl ganska bra, tills han utbrister att den har gått sönder. Tar en paus och han sätter på ännu en. När det börjar bli mer intensivt gör han om samma sak!!! Börjar då bli lite putt och förlorar de ljuva vibbarna men tänker, okej, för den här gången. När samma sak händer ännu en gång tröttnar jag och säger att nu ska det sovas.
Bedriver otukt ännu en gång på morgonen utan problem.
När jag en vecka senare får ett sms där det står "du det är inga barn påväg nu va?" visste jag helt ärligt inte om jag skulle skratta eller gråta?!
Okej, det är bra att han tänker på det, men det var liiiite overkill för min del.
// Manslukerskan
